Du och Jag

Jag saknar mitt hjärta och det är inte så konstig
när man har bott ihop i 3,5års tid. När han är borta känns det så
tomt och tyst. När jag åker hem från skolan känns det ensamt och
middagen smakar inte lika gott. Träningssuget är obefintligt och
sömnen orolig. Jag vill höra hans röst men samtidigt vill jag gråta
när jag hör den. Ja vet, jag låter som en beroende tonåring men
jag är bara kär så klandra mig inte. Jag sover på hans sida i sängen,
går runt med hans tjocktröja på kvällarna och lyssnar på hans musik,
..ja till och med sporten står på bara för att jag ska känna att en del
av han är här. I skolan känner jag mig asocial, och på kvällarna
bangar jag fester och filmkvällar - orkar helt enkelt inte skratta
och le just nu. När jag är bland folk känner jag mig mer ensam än
när jag är helt själv hemma. Det är konstigt men samtidigt skönt.
Jag är inte deprimerad, jag är inte ledsen, jag jobbar
på att vänja mig vid en ny situation.