Mardrömmar - Aldrig ska jag glömma!
I natt har jag haft så mycket mardrömmar. När jag väl somnade vid tre
efter masstodont mycket tårar kunde inte mardrömmarna låta mig vara i
fred. Jag drömde om Farmors kärleksförklaring och förväl vid farfars sjukhus
säng. Det var fruktansvärt känslosamt. Tänk er dom träffades när dom var
18år och dom har varit tillsammans i 68år. Den kärleken är otrolig! Mina
mardrömmar handlade också om min rädsla att glömma farfar. Att glömma
allt vi upplevt, allt vi sagt och gjort. Allt fint. När jag vaknade idag var jag tvungen
att sätta mig och skriva ner allt som påminner mig om farfar. Alla gammla
barndomsminnen i meningsform och känslor jag känner nu. Jag vill inte
glömma farfar, det är min verkliga mardröm! Så nu håller jag på att göra en
minnestavla. Den ska jag fylla tillbredden och sedan spika upp. Den ska på
minna mig varje dag. För som ni vet "Den bleknande spegelbilden". Aldrig
tänker jag låta farfar blekna bort och bli någon på ett stelt fotografi, nej jag
vill att han ska leva med mig i minnet. Vissa kanske vill fly undan minnerna,
inte tänka på att den man förlorat inte längre finns här. Men sånn är inte jag.
Jag vill se allt som på minner mig om farfar, jag vill äta allt som han åt,
dofta på hans parfym. Jag vill gråta mig ut och in - Farfar förtjänar den kärleks
förklaringen för mig. Om han bara visste hur mycket han betytt för mig!
Vad tycker du om det jag skrivit?
Trackback