Plädören känns för första gången rolig
Sitter med Plädören nu och knåpar. Morgondagens tenta har känts som ett dråpslag men nu börjar vindarna vända. Efter lite konstruktiva råd idag på föreläsningen åkte jag hem och satte mig med arbetet igen. Slutskottet har avlossats men än finns det tid att lära sig! I min genomarbetning av texten känns det förförsta gången som att jag drar på smilbanden. Det är roligt att lära sig och det är roligt att känna att man utvecklas. Mitt språk har blommat och jag har argumenterat både vitt och brett. Tänk vad intresse kan göra. I morgon är det tenta, och det kan gå hur som helst, men för första gången på denna vecka känns det faktiskt som att jag har kontroll på läget. Min text växer fram starkare och starkare och trotts att jag aldrig kommer att få lämna in den känns det som en sten lättat från mina axlar - jag har återfått kontrollen över mitt inlärande. Jag kan nu säga att jag faktiskt påtat ihop en helt klart läsvärd plädering - och oavsett betyg osv. Så har jag gjort det man ska på juristlinjen - jag har tagit ansvar över mitt eget inlärande. Fick faktiskt en blixt från klar himmel för några dagar sedan då jag insåg att jag läser för mig själv. Jag lär mig för mig själv. Jag satsar och investerar i mig själv. Det var en fantastisk känsla. Jag kände påtagligt starkt att jag verkligen vill utveckla några sidor hos mig själv. Sidor JAG vill stärka inför mitt utträdande på arbetsmarknaden. Från att ha släppt stress och betygsångest för två år sedan har jag nu vunnit en kamp - jag har hittat tillbaka till studieglädjen - till glädjen av att lära mig saker.
Jag känner mig som världens lyckligaste!
Vad tycker du om det jag skrivit?
Trackback